onsdag 26 november 2014

Tidig morgon




Godmorgon. 
Känner mig glad denna morgon. Dels för att jag klev upp i tid , redan halv sju släpade jag mig upp.. Eller det vara snarare Buster som bar upp mig ur sängen och klädde på mig morgonrocken. Men det gjorde att jag inte behövde stressa ihjäl mig. Jag kunde i lugn och ro dricka mitt te och sedan ta en lång dusch. Jag är också glad för att solen skiner för andra dagen i rad och för att det ännu inte kommit någon snö.
 Tackar vädergudarna för det. 

Idag blir den en lååång dag i skolan, sen ska jag fixa med lite småsaker hemma innan jag ska åka och träna med killarna ikväll. Låter väl som en bra dag? Ja jag tycker det.

Ha en bra dag och njut av solen! PUSS 

Känslor just nu.

Jag känner mig orolig. Som att jag inte riktigt har kontroll över mig själv och vad som händer runt omkring mig. Som att jag är fylld av en massa känslor som ligger huller om buller i mitt huvud och hur jag än försöker lyckas jag inte reda ut dem. 

Jag får liksom ingen ordning. Det gör mig inte så mycket egentligen för trots att allt känns skit då och då- så lyckas jag alltid hitta positiva ting som gör mig glad och tacksam. Det finns alltid någon eller något som kan få mig att le. Och jag försöker verkligen använda mig av dem.

Jag försöker att inte tänka så mycket utan bara vara. Inte oroa mig så mycket utan bara leva i stunden. Jag är pinsamt dålig på det och har alltid varit det, men jag försöker. Jag försöker tala öppet om hur jag känner och även stå för vad jag känner. För vem kan döma mig för mina känslor? Jag kan inte styra dem så varför ska jag skämmas?

Jag kan erkänna att efter helgen är jag livrädd vart jag än går. Jag litar inte på någon. Jag kan erkänna att skolan stressar mig till min spets, men att jag egentligen inte bryr mig så mycket för det går bra i skolan nu. Jag kan erkänna att jag saknar personer jag inte borde sakna. Jag känner mig orolig för framtiden. Jag kan erkänna att jag är vettskrämd för att låta mig själv känna att allt är bra. Det känns som allt kommer gå åt helvete då.

Jag kan också erkänna att jag trivs i hur mitt liv ser ut just nu. Jag har lärt känna nya underbara människor som under så kort tid blivit en stor del av mitt liv och trots att de medgivit jobbiga konsekvenser så bryr jag mig inte. För det är det värt. Allt som får en att må bra, skratta och le är värt det jobbiga.  

Ni märker ju själva hur det ser ut i mitt huvud.. Mycket känslor fram och tillbaka. Så som det ska vara antar jag.

tisdag 25 november 2014

Idag.


Tack tisdag. Idag mår jag bra. Jag har tränat två gånger. Spenderat två timmar med mina teatertjejer. Städat mitt rum. Gått på stan med min Bejjz. Har även varit på bankmöte så vårat UF-företag är nu officiellt ett företag på riktigt. 

Efter en överdrivet skön dusch ligger jag nu och skakar i sängen för att killarna körde så hårt med mig... Men vilken härlig känsla det är. Att veta att man tagit ut sig ordentligt. Endorfinerna sprutar och jag känner mig glad.
Imorgon är en ny dag- PUSS.


måndag 24 november 2014

"Det händer aldrig mig"


Hej på er. Jag har precis slutat skolan och ligger nu i sängen och ska jobba på min uppsats. Men mina tankar är inte med mig, de är kvar i allt som hände i helgen. Jag försöker att inte tänka på det, att glömma bort allt de dåliga och fokusera på allt som är positivt. Jag försöker bearbeta allt och tänka att allt hade kunna varit värre, allt hade kunnat gå åt helvete men vi kom hem helskinnade både fredag och lördag.

Samtidigt är jag arg, rädd, ledsen och fortfarande chockad. Jag försöker alltid se det positiva i människor, jag försöker intala mig själv att människor inte vill varandra illa egentligen. Jag är naiv ibland och tror att jag kan gå hem själv på natten utan att något kommer hända. Inte längre. Jag kommer aldrig tänka så igen. Inte efter det här. Inte ens med någon kommer jag vilja gå över den där bron. 

I fredags gick jag inte själv. Jag gick med Buster och kände mig trygg. Vi har gått den där vägen hem från stan hundratals gånger. Det har aldrig hänt något. Tills då. Tills de tre killarna kom och bad oss om våra pengar. Ingenting har någonsin skrämt mig tills de kom och omringade oss. Ingenting har fått mig att känna mig så maktlös som när de drog fram en varsin kniv. Men vi hade tur, vi blev inte av med något och kom hem hela.

I lördags var jag inte själv. Jag var på donken efter en rolig kväll på Bankhuset. Jag var bland massa människor och kände mig trygg. Några killar visslade och skrek efter mig när jag gick upp, men det är sådant som jag inte bryr mig om. Tills ena killen drog upp min kjol. Han hade ingen rätt att ta sig den friheten. Jag blev förbannad men gick därifrån. 

Beata kom och var upprörd, hon berättade en kille hade hållit fast henne och försökt kyssa henne. Hon pekade på samma kille som tidigare dragit upp min kjol. Vi konfronterade honom. Då medan jag står där passar han på att dra upp min kjol igen, han tar sig även friheten att ta på mig på ett sätt som jag aldrig skulle tycka var okej. 

Jag blev ännu mer förbannad den gången och skrek rätt ut. Jag stod upp för mig själv och Beata och bad om en ursäkt, men fick ett hånskratt. Han kollar på oss och ler. Jag har aldrig känt mig så nedvärderad. Det kokade i mig. Jag ville ha en ursäkt, han var skyldig oss det. Istället fick jag en smäll i ansiktet. Sen hann det hända tusentals saker innan polisen satte mig i bilen och skjutsade hem mig.

Idag två dagar senare mår jag bra. Jag försöker bearbeta allt. Lägga det bakom mig. Men jag känner en avsmak. Ser inte fram emot helgen. Vill inte träffa människor. Människor som kan göra mig illa. Men jag är också så tacksam. Tacksam till alla som hjälpte till, som stod upp för mig och som pratade med polisen. Tacksam till polisen för deras jobb och för att de var på plats. 

Skriver inte bara det här för att det är terapi för mig. Skriver det för er skull. För att man inte ska undanhålla att sådana här  saker kan hända. För att man inte ska vara naiv och tro att "inget händer mig". Det trodde inte jag heller- och det fick jag igen för den här helgen.
Var rädda om er. PUSS

Serena & Blair








Alla vill vara som Serena och Blair. Bästa vänner som inga andra. Vet ni? Serena och Blair finns inte på riktigt- det gör jag och Beata. 

Lördag





fredag 21 november 2014

För att det är FREDAG




Vaknade upp på rätt sida idag- Och det är fredag. Och jag var ledig från skolan. Och jag fick börja min morgon med en workout sedan en kopp te. Därför är jag glad idag. Snart ska jag ta mig ner på stan och fixa lite grejer på banken med Ella och Matilda. Sen ska jag  sätta mig i min fåtölj med ännu en kopp te och skriva mina tal och kolla på regnet. 

Ikväll blir det en lugn fredag.. mm jag vet det brukar låta så tills kvällen kommer krypandes. Men jag känner att min kropp behöver en helg eller i alla fall en halv helg utan alkohol. Ett glas vin bara för att och plugg är ungefär vad min kväll kommer bestå av, kanske till och med hoppar i träningskläderna en gång till och tar mig till gymmet en sväng. 




torsdag 20 november 2014

Taylor Swift-1989

 Säger ingenting. Bara lyssna på albumet. Lyssna på texterna
Känn er inspirerade. Lär er. Taylor Swift du är något alldeles extra. Du är så bra.

Idag har jag...


 Idag har Iza varit ganska produktiv faktiskt. Förutom en heldag med UF-jobb har jag fått klar några sidor av min vetenskapliga uppsats, fixat och trixat med min engelska essay och  påbörjat mina två tal.

Jag släpade oxå min trötta kropp till gymmet och sprang föst 5 km sedan fick mina ben jobba på hårt bland alla roliga maskiner gymmet har att erbjuda. Det var en fantastiskt skön känsla att få bränna några kalorier. Ni vet känslan när man verkligen försöker undvika allt onyttigt och lovar sig själv att vara duktig och sen helt plötsligt får kroppen för sig att du är sugen på allt som finns i hela köket och det går inte att stå emot. Jag kunde inte stå emot idag och det sög, därför räddade denna timme på gymmet mig idag.

Nu är det godnatt- ser fram emot imorgon!

Tid, Tankar & Tillvaro.


Dagarna går mina vänner. De liksom bara rusar förbi. Det är skönt men det är även en stor stressfaktor, tiden är för knapp för alla saker jag vill göra. Det skrämmer mig. Om tiden känns kort nu tänk vad kort livet kommer kännas om några år. Jag har alltid haft svårt för att leva i nuet, jag liksom dagdrömmer mig bort till två, fem eller tio år framåt och tänker på alla saker jag kommer ha gjort och gör då. Vem jag kommer vara, hur jag kommer leva och vart jag kommer befinna mig i världen. 
Just nu känner jag mig otålig, jag känner en längtan bort. Ni vet när man känner att man bara skulle kunna packa och dra. Var som helst, när som helst. Vilken fantastisk känsla det skulle vara- att bara skita i allt och börja om någon annanstans. 
Samtidigt så trivs jag i min tillvaro just nu. Det är ovanligt jobbigt men jag är ändå glad. Glad för att jag har alla mina nära och kära och ännu gladare för alla nya människor som tillfört något nytt till vardagen. Glad för att vi jobbar för fullt med vårt UF. Glad för att jag är här och för att jag lever. Det går alltid att hitta positiva saker i livet. Tänk på det.
PUSS

onsdag 19 november 2014

En bra vän.


Ni vet vänner som bara dyker upp. Helt plötsligt är de där. Inget onödigt kallprat. Inga konstiga tystnader. Man blir bara vänner. Man litar på varandra och hjälper varandra. Denna idiot är en sådan person. Han är en riktig bror.

måndag 17 november 2014

Att vara tonåring.





Att vara ungdom är som att försöka vinna ett lopp med en bruten fot när alla är emot dig. 
Det är hemliga nattsamtal med någon som du inte ens kommer prata med nästa vecka.
Det är ett ständigt sökande efter en röst som inte kommer peka ut alla dina brister när du står framför spegeln. Det handlar om att hitta sig själv. 
Och om det är något jag lärt mig från skolan, så är det att du måste tappa bort dig själv i varenda korridor för att kunna finna dig själv. 
Du måste tappa bort dig själv i hans själ för att kunna hitta hans hjärta. 
Du måste helt enkelt tappa bort dig själv för att kunna finna dig själv, och medan du gör det måste du hålla dig själv i handen. 
Att vara ungdom är att vakna upp för sent på en onsdagsmorgon med en ogjord läxa vid sidan av sängen. 
Vid sidan av sängen bredvid mobilen med alla obesvarade frågor från någon som du trodde stod på din sida.
 Det är som att spela piano med alla tangenter på fel plats och du tror hela tiden du vet vad som väntar dig och när det väl händer blir det aldrig som du förväntat dig. 
Men du fortsätter att spela ändå, trots att det låter förjävligt. 
Att vara ungdom är att se träden utanför ditt hus som dör varje höst för att sedan födas på nytt varje vår och tänka att det är mer än vad du någonsin skulle kunna klarat av.
Att vara ungdom är att falla ner i för djupa hål, och gråta ut medan någon säger att allt kommer bli okej. Det är att skratta okontrollerat vid alla möjliga idiotiska tillfällen. 
Det är att göra galna saker som man ångrar men sedan skrattar åt på måndagslektionen.
Att vara ungdom är som att gå på en väg med mötande trafik och samtidigt hålla ditt huvud högt. Det är att försöka att komma i tid till åtminstone en lektion varje dag.
Att vara ungdom är så mycket mer än vad jag just skrivit, det är helt enkelt jävligt svårt att skriva om att vara ungdom. Det är helt enkelt jävligt svårt att vara ungdom.

Varför är jag så djup? Antar att jag bara är en vanlig ungdom med för mycket tid att tänka.

Ha en bra kväll. PUSS

Vänner


Shit. Vad skulle jag göra utan mina vänner? Kan man ens leva utan vänner? 

Människor kommer och människor går har jag hört ett X antal gånger i mitt liv. Så är det. Bästa vänner som jag träffade och skrattade med varje dag förut är nu bara människor. Människor som gått. Som inte längre är en del av mitt liv. Det är hemskt när det händer men samtidigt så tror jag att det finns någon mening med det. Kanske inte, jag vet inte. Men oavsett så gör det ändå lika ont varje gång, det känns som när man trycker på rensa historiken och allt bara försvinner. Ett helt kapitel av ens liv försvinner med den personen. I stunden kanske man är arg och ledsen och då är det alltid svårt att se vad som händer. Det är inte förrän efteråt man inser hur tomt det blev. Det är inte förrän saknaden kommer som man förstår vad man faktiskt förlorat. Men det går alltid över, saknaden försvinner och med tiden kommer det nya människor som tar upp de gamlas tomma plats. Sorgligt men ändå fint på något sätt.

Sen finns ju de vännerna som aldrig försvinner. Som oavsett vad ALLTID finns kvar. De som aldrig dömer eller hugger en i ryggen. De som bara stöttar och vägleder en när allting är åt helvete. Jag har två, kanske fler men jag vet att jag har två. Ella och Beata. Dom är allt, absolut allt. Utan dem skulle jag gå under. Jag kan inte ens se mig själv utan dom i mitt liv. Sen finns det många andra, gamla som nya som också betyder så fruktansvärt mycket. Tack till alla er.

fredag 14 november 2014

Min färg btw.


Kände mig så fruktansvärt less på mitt hår. Det kändes bara grått och tråkigt så spontanköpte en färg häromdagen och slängde i den själv utan att tänka mig för. Som tur var blev jag positivt överraskad när jag klev ur duschen, det blev en guldig och varm färg och min gråa utväxt försvann. Det här var definitvt inte sista gången jag använde Sunny honey. Så ett tips för alla mörkblonda/gråblonda people som vill fräscha upp sig lite go for this one. 

Hejdå Gävle.




Med en ny färg på kroppen, nyfärgat hår och nya skor bär jag iväg till Lofsdalen över helgen. Det kommer äga. Jag ska slappna av, ha kul, inte oroa mig över onödiga saker. Jag ska bara ha så jävla kul. Kan man ens ha något annat än kul med ett gäng fantastiska människor, bastu, god mat, badtunna, massa alkohol? Nej tror ej.

Ha en bra helg! PUSS

Studio neat



Jag och Ella provade idag på vår första spraytan, väntar fortfarande på det slutliga resultatet och längtar tills jag får duscha imorgonbitti! Men det känns fantastiskt skönt att vara brun och fräsch, så detta blir nog inte vår sista gång med tanke på den långa gråa och bleka vintern vi har framför oss...

Stort tack till Studio neat! 
Godnatt kära läsare!

I'm drowning in the oceans you made.

En stor scen. En Ed Sheeran. En gitarr.
Jag skrek och sjöng sönder min röst, fick rysningar, fällde några tårar och dansade like crazy. Det var magiskt, han var magisk. Jag njöt av varenda sekund och det bästa av allt var att jag var där. Jag hade ingen mobil, ingen kamera. Ingenting förutom mig själv och Ella och Matilda. Jag var just där i stunden hela tiden och det ägde. Alla dessa bilder är underbara, men ingenting slår känslan som jag hade när jag stod mitt bland alla människor och bara lyssnade. Ingen bild kan måla upp det jag faktiskt såg. 

Ed Sheeran har ju alltid varit en av mina favoriter, han kan sätta ord på känslor som jag knappt vet hur jag ska förklara. Han får allt att låta vackert. Han skapar musik som skapar känslor och det finns ingen annan som får mig att känna lika mycket som han. 

Tack för en underbar kväll Ed.

torsdag 13 november 2014

Jag lever.

Hej. Jag mår bra. Jag lever. Att jag haft mycket att göra och dåligt med tid är ingen ursäkt, men jag inbillar mig att det är så. Egentligen skulle jag hellre blogga varje minut av dagen, men enligt någonting typ allt så går skolan före. Skolan går före allt. Fast det är inte bara skolan som tar upp min tid, jag har varit produktiv den senaste tiden. Det är mitt personliga liv, mina känslor, tankar och verkliga konflikter som slukat min tid nu. Har haft alldeles för många sömnlösa nätter och alldeles för många morgnar med svullna ögon från gårdagens tårar. Det låter hemskt, men det är bara som det ska vara I guess. Och jag är inte ledsen, jag är glad. Men det kan vara jobbigt ändå. Men jag klarar mig, det gör jag alltid.

Ps. Jag älskar dig mormor, trots att du är så långt borta så finns du där för mig, ger mig råd, bryr dig och gör mig glad. Pussa och krama dig själv och Sven från mig. 

måndag 3 november 2014

Man lever och lär, det går väl sådär.






Det brister, det bär. Man lever och lär, det går väl sådär. 
De är bara att konstatera, det är dark nu.


Ett litet recept by me.



  • Buljongkokad bulgur
  • 1 Avocado
  • Babyspenat
  • 1 Paprika
  • Körsbärstomater
  • 1 msk Keso

INGEN RUBRIK



Fick tre barn att grina.



Fick vara död för några timmar i torsdags och fredags. Fick tre barn att börja grina och spökvandringen blev en succé i år igen. Jag tycker i alla fall att I was looking fierce as a dead nurse. 

Like a devil, literally.





Galen. Helgen har varit galen. Helgen har varit så jävla nice. 
Vi har klätt ut oss. Vi har druckit goda och äckliga drinkar. Vi har blivit utelåsta och arga. Vi har dansat på krogen. Bråkat med idioter. Vi har jobbat bakis. Vi har sjungit så vi tappat rösten. Vi fick glömma alla måsten och allt jobbigt för en helg och bara varit 18 år och dumma i huvudet. Jag älskar att vara dum ibland.